Efter att ha ätit oss rejält mätta dagen innan på på en riktigt god hamburgare med pommes och en kaka till efterrätt, på en väldigt mysig och trevlig restaurang och sedan sovit gott, begav vi oss av från Húsavik.
Strax utanför stannade vi för att äta vår frukost. Amanda sitter redo för att köra iväg igen.
Vi åkte runt udden som Húsavik ligger på för att sedan snedda rakt över på en grusväg ner mot Mývatn igen.
På vägen stannade vi vid två vattenfall. Här fanns även mycket av röd sten och sand som bildats av lava.
Det första var Hafragilsfoss. Det lite mindre men men en väldigt fin turkos liten lagun nedanför.
Amanda står redo med kameran.
Sen kom vi till det STORA. Dettifoss. Europas största räknat i kubikmeter. 45 m djup och 100 m brett. Otroligt mäktigt och lite skrämmande. Man kunde åka till det från båda sidor men vi konstaterade att vi valt rätt sida då vi kunde komma ända fram till fallet.
Viktoria vid fallet.
Väl framme vid Mývatn blev första stoppet Bjarnarflagsstöð. Ett hett område där det pyser ur marken och kommer ånga och leran bubblar. Leran och vattnet är skållhet och går inte att röra. En häftig upplevelse att se som mycket annat här, det enda negativa är lukten. Lukten av svavel är stark.
Ångan som kom upp ur marken var het. På vissa ställen kunde man ställa sig precis vid där ångan kom upp, men det gick inte vara i ångan för länge förrän det brändes.
Sedan åkte vi upp till Víti (helvetet). En krater som det är vatten i.
Intill låg Leirhnjúkur. Här tog vi oss en pylsa (korv) till lunch. Perfekt precis när magen började kurra som värst så stod där en korvvagn. Vi slog till direkt.
Även här var de väldigt hett i marken och det bubblade och rök.
Här vandrade vi omkring i ett lavalandskap.
Här hade de senast haft ett utbrott 1984, så den nyaste lavan var från då.
Vi avslutad Mývatn med att bada i en värm källa där. Väldigt varmt och skönt och nästan skållande på vissa ställen. (Negativt : Lukten)
Det regnade vilket gjorde det extra mysigt.Vi vill båda provs på stt bada i en naturlig käll, den här var väldigt turistig.
Sen åkte vi långväga mot Östkusten och Egilsstaðir, rakt över ingenmansland. Väl framme tog vi in på ett mysigt guesthouse. Kvinnan som ägde boendet kunde inte mycket engelska så vi stakade oss fram med isländskan. Vissa delar av samtalet förstod vi men andra var oförståeliga. Ja ja vi lär oss sakta men säkert. Övning ger färdighet.
Natti natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar